Se om låten är överkomprimerad, för låg för streaming eller har riskabla toppar. Rapport med tydliga siffror för mastering.
Decibel (dB) mäter amplituden eller toppnivån på ljudsamplingar, medan LUFS (Loudness Units relative to Full Scale) mäter upplevd loudness genomsnittad över tid med hjälp av en modell som återspeglar hur mänsklig hörsel väger olika frekvenser. Ett spår kan ha en hög toppnivå i dB men låga LUFS om det har mycket dynamiska toppar med tysta partier emellan, eller en lägre toppnivå men höga LUFS om det är kraftigt komprimerat och konsekvent högt hela vägen genom.
Dynamiskt omfång är skillnaden mellan de tystaste och högsta delarna av ditt spår. Ett högt dynamiskt omfång (12+ LU) betyder att musiken andas — det finns tydliga mjuka och höga moment som skapar känslomässig kontrast och energi. Ett lågt dynamiskt omfång (under 6 LU) indikerar vanligtvis kraftig limitering eller kompression som klämmer spåret plant, vilket kan låta tröttande vid längre lyssnande och minska effekten av droppar och klimax.
Spotify använder loudness-normalisering med en målnivå på cirka -14 LUFS integrated. Om ditt spår är mastrat högre än denna målnivå kommer Spotify att tillämpa gainreduktion för att få det till målnivån. Det betyder att den extra loudness du pressade för under mastering negeras, och du kan faktiskt förlora någon dynamisk kvalitet i processen. Loudness Analysis-rapporten visar din exakta LUFS-nivå så du kan mastera till målintervallet och undvika normaliseringsstraff.
Inte i streamingepoken. Loudness war från 2000-talet — där masters komprimerades så högt som möjligt — har effektivt neutraliserats av loudness-normalisering på alla större plattformar. En master som är måttligt högt men behåller bra dynamiskt omfång kommer att låta lika högt som en kraftigt limiterad master på Spotify eller Apple Music, och kommer faktiskt att låta mer kraftfull och slagkraftig eftersom transienter och dynamik är bevarad.